TACK VARE FOTBOLLEN: Butiken kan leva vidare.

Stora Landpriset 2011 – kandidat nummer 1

Artiklar ur tidningen | Ur nummer: 36/2011
Text och foto Ingmar Norlén

Kandidat 1, Torbjörn Persson – Fotbollslaget räddade butiken
Torbjörn Persson visar runt i Ambjörby. Mitt i byn ligger Nordvärmlands Livs med en second hand-butik en trappa upp. Några stenkast därifrån hittar vi ett gatukök med vidhängande kafé och med ett fritids på övervåningen.
Företagsamheten visar i ett nötskal vad fotbollen kan betyda för en bygd. Allt drivs nämligen av Nordvärmlands Fotbollsförening med Torbjörn som samlande kraft och idéspruta.
Förra våren höll de boende i Ambjörby på att bli helt utan möjligheter att handla livets nödtorft. Ägaren började tröttna och samtidigt meddelade Ica att man inte längre var intresserad av att leverera varor till butiken. Omsättningen motsvarade inte livsmedelsjättens krav.
Skulle man nu tvingas åka närmare två mil för att handla? Torbjörn minns hur oroliga byborna blev. Han var själv en av dem.
– Det viktigaste var att någon ville ta över butiken, men det var förstås ett osäkert projekt. Och vem skulle denne ”någon” vara? Det enda vi visste var att vi ville ha affären kvar.
Skulle fotbollsföreningen kunna göra något? I statuterna står det att föreningen ska vara aktiv och skapa förutsättningar för folk att bo kvar i bygden.

Stor uppslutning
Torbjörn kallade till ett möte för att fråga medlemmarna om de kunde stödja idén att föreningen tog över butiken.
– Vi hoppades att det skulle komma 20–30 personer, men det kom dubbelt så många. Alla var eniga om att det skulle vara värt ett försök, men då krävdes det att alla ställde upp och verkligen handlade i butiken.
I juli förra sommaren satt Torbjörn med sambon Annika i husvagnen i Varberg. Men så mycket sol och bad blev det inte.
– Nej, jag satt och ringde runt i branschen för att höra om det fanns något intresse av att leverera varor. Det var nedslående över hela linjen. Från Ica blev det blankt nej. ”Lägg ner de där planerna”, sa den ansvarige.
Men Torbjörn gav sig inte. När han efter semestern satt och räknade på budget och kundunderlag tyckte han själv att det inte såg helt omöjligt ut. När nu gatuköket som fotbollsföreningen drivit sedan 1994 har burit sig – varför inte koppla ihop de båda rörelserna och få samordningsvinster?
För att göra en lång historia kort så lovade till slut Konsum Värmland att ställa upp med varuleveranser.
– Allt såg plötsligt ljusare ut, men när vi kom till banken och ville låna pengar för att kunna köpa fastigheten och varulagret blev det nej, trots att det handlade om mindre än en halv miljon. Banken trodde inte på projektet, den hade nyligen förlorat pengar när en annan lanthandel gick i konkurs.
Banken lovade då att låna ut pengar till halva köpeskillingen om medlemmar och bybor kunde skjuta till lika mycket.
– Det lyckades vi med genom att bilda en ekonomisk förening för affären med personliga insatser och genom att många ställde upp och betalade in några tusenlappar i förskott som de senare kunde få tillbaka i form av varor.
– Det var en skön känsla när de första varuleveranserna kom från Konsum. Alla var förstås glada och lättade över att affären var räddad.
Nu har det gått nästan ett år och Torbjörn konstaterar att det pekar åt rätt håll. Omsättningen ökar. Mycket av det positiva kan vi tacka ideella krafter för, säger han.
– Många hoppar in spontant och städar eller plockar varor. Två och en halv tjänst har vi råd att hålla oss med.
Gunilla Nilsson, som är inne och handlar, menar att Ambjörby mer eller mindre hade raderats från kartan om inte Torbjörn hade kommit med nycklarna till problemet.
– Nu har vi också både post och utlämningsställe för Apoteket och Systembolaget. Det är toppen, hoppas bara att det kommer att bära sig, säger hon.

Lider av hjärtsvikt
Lika glad är Doris Sundholm, förra ägaren av butiken, men hon förstår inte hur Torbjörn orkar med allt. Han lider av hjärtsvikt och har fått en pacemaker inopererad.
Tidigare jobbade han bland annat på sågverk och i vården men nu har han fått en mindre fysiskt ansträngande anställning som alltiallo och fixare i fotbollsföreningen.
– Får jag någon bra idé för bygdens bästa kan jag inte låta bli att försöka förverkliga den, säger han.
Mycket går uppåt i Ambjörby. Fotbollslaget har sparkat sig upp från division sju till trean. Och nu planerar Torbjörn att bygga till butiken och flytta gatuköket och kaféet dit för att kunna köra allt med samma personal.
Och så ska han se till att den fula avfallsstationen mitt i byn förvandlas till en fin rastplats där turisterna, som oftast är på väg till eller från norska Trysilfjällen, kan stanna till och upptäcka att det finns en välsorterad lanthandel – och mycket mera – i byn.

Tre röster om Torbjörn

Doris Sundholm, tidigare ägare av butiken:
– Livet skulle vara betydligt enklare för många om det fanns fler av Torbjörns kaliber. Han ser bara möjligheter, inga hinder.

Folke Kårfeldt, pensionär:
– Utan Torbjörn hade vi inte haft någon affär här i Ambjörby i dag. Men jag undrar om han inte tar på sig lite för mycket.

Monica Pettersson, affärsbiträde:
– Nordvärmland vore ingenting utan Torbjörn. Han är verkligen en man som ser till att få saker gjorda.