ENTUSIAST. Bengt Erkers i farten i Tyrsbergets fäbod. En av många som han har dokumenterat i sina böcker.

Stora Landpriset 2011 – kandidat nummer 3

Artiklar ur tidningen | Ur nummer: 38/2011
Torbjörn Österholm foto Trons

Astrid Lindgrens Småland med sina röda stugor och slingriga grusvägar får svenskarna att känna en klump i halsen. Det gamla livet på fäboden väcker liknande känslor.
Läs detta, till exempel:
”Vistelsen på fäboden var sommarens absoluta höjdpunkt. Husen var annorlunda och i de knuttimrade, stabila stockarna bodde sagorna. Den stora, sotsvarta, öppna spisen gav strålningsvärme, trygghet och ett milt ljus. Fäboden var en förgård till paradiset”.
Så skriver en av de flera Landläsare som nominerat Bengt Erkers till årets Stora Landpris. Hans envetna arbete med att dokumentera kulturarvet väcker starka känslor och på försommaren fick Bengt Erkers Gagnef kommuns kulturpris för sin gärning.
Han myser åt minnet och är stolt över att vara kandidat till Stora Landpriset.
– Fäbodböckerna är det femte roligaste jag har upplevt i livet, säger han och skrattar. Först kommer Kickan och de tre barnen, förstås.
Så du tröttnade aldrig på ”fäbodlivet”?
– Jag hade aldrig en tanke på att ge upp, säger Bengt Erkers med eftertryck.
Bengt Erkers är envis och målmedveten, men ingen som blåser upp sig själv. Han pratar opretentiöst om sin gärning när vi äter sill och köttbullar på verandan hemma i Björbo.

Tagit 5 000 bilder
Under elva år har han dokumenterat alla 17 fäbodar i gamla Floda socken, en del av Gagnefs kommun. Resultatet är elva böcker som fångar byggnader och miljöer under alla årstider. Han tog 5 000 bilder som till slut blev 800 i böckerna. Bilderna kompletteras med kartor, uppgifter om ägare och gårdsnamn och tänkvärda texter om fäbodlivet.
– Avsikten var inte att skapa något fotografiskt praktverk utan att dokumentera verkligheten för kommande generationer. Så här såg det ut i våra fäbodar i början av 2000-talet. Tyvärr är en del av kulturarvet hotat och mina bilder kan kanske ge människor motivation att bevara fäbodsmiljön, säger Bengt Erkers.
Ett problem är att fäbodarna ofta har flera ägare, till exempel syskon, som är oeniga om skötsel och ambitionsnivå. Att bevara en fäbod kräver mycket arbete.
– Det finns ägare som lägger ner ett fantastiskt jobb, säger Bengt Erkers, när vi senare på dagen i strålande solsken strövar genom fäboden i Tyrsberget.
– Men alla har förstås inte tid och möjlighet utan kommer bara ut och klipper gräset någon gång om året. Andra gör om de gamla byggnaderna till fritidshus och då är ju den gamla karaktären borta.
En sak har dock fäbodsägarna gemensamt. Ingen har blivit misstänksam mot Bengt och hans avsikter. I Tyrsberget hör vi många glada tillrop där vi strövar fram.
Fäboden har rötter i 1600-talet och var det ställe dit man förde husdjuren på sommaren för att de skulle äta upp sig av det friska betet. Av mjölken från kor och getter tillverkades ost och smör. Det var en kvinnlig värld med hårt arbete, men också en särskild gemenskap som satte djupa, mytiska spår hos de som upplevde dess vardag och trolska sommarstämning.
Fäboddriften höll i sig till 1940-talet i landskap som Härjedalen, Hälsingland, Jämtland, Dalarna med flera.
Bengt Erkers har inga egna, direkta erfarenheter av fäbodlivet. Däremot vann han en lådkamera som 12-åring och fick en hobby för livet.
– Den digitala kameran gjorde mitt arbete enklare, säger Bengt som är duktig på datorer och har producerat alla böckerna själv, förutom tryckningen, med ett särskilt dataprogram.
Han blir ingen rik man på alla de tusentals timmarna i Flodas fäbodar, men det bekymrar honom inte. Värre var det med tomheten som kom när han var färdig.
– Men jag har redan bestämt mig för att gå vidare och dokumentera fäbodarna i Mockfjärd, säger han och blir glad i rösten. Så nu vet han och hustrun Kickan vad som väntar de närmaste åren!
Kickan, välkänd revyprofil i Björbo, är en aktiv supporter till fäbodsprojektet och har ställt upp med marktjänst vid behov. Hon minns sin barndoms somrar nära fäboden vid Tyrsberget.
– Vi sprang upp från sjön och drack av den spenvarma mjölken från korna, säger hon och pekar mot sjön Tyren som vi anar i bakgrunden när vi fikar.
Kickan och Bengt är ett troget par sedan 20-årsåldern. I 70-årspresent av maken fick Kickan sin släkttavla med fyra generationer. Bengt är nämligen också släktforskare med 24 000 namn från Floda i sitt arkiv.

Fotograferar orörd skog
Bengt Erkers har ytterligare ett skötebarn som väckt stor uppmärksamhet. Sedan 1976 har han vart tionde år fotograferat hur orörd skog förändras i Hartjärn, ett naturreservat i Gagnef.
– Jag tar bilder från ett 20-tal positioner, exakt desamma varje gång, berättar Bengt. Projektet redovisas på länsstyrelsens hemsida och på plats i Hartjärn.
Som den generöse man han är förser Bengt Erkers en koja i Hartjärn med ved. Här kan besökaren sova över och titta på Bengts bilder i en mapp.
– Det är ingen dramatik i bilderna, säger han, inga bevis på miljöförstöring eller sådant. Naturen har sin lugna gång. Men det är intressant nog att se de små förändringarna.

Tre röster om Bengt Erkers

Kickan Erkers, Björbo, hustru:
– När jag spelade lokalrevy fick jag mycket uppmärksamhet. Bengt är anspråkslös, men nu är det hans tur att synas och jag stöttar honom och hans projekt så mycket jag kan.

Kent Olsson, Gagnef, journalist:
– Hans fotoböcker utgör ett värdefullt tidsdokument om en kulturmiljö på väg att försvinna. Värdet kommer att öka för varje år som går, för varje byggnad som förändras och moderniseras.

Anders Nordén, Björbo, vän:
– Han och jag är ganska lika och vi har haft mycket trevligt ihop. Det han har gjort är fantastiskt, jag måste erkänna att jag några gånger tvivlat på att han skulle bli klar.

1976. HARTJÄRN. Bengt Erkers bilder visar hur naturen förändras av sig själv. Titta på trädet på stenen.

2006. 30 år senare. Nu är trädet på stenen helt borta. Vill du se alla bilder från Hartjärn? Gå in på www.lansstyrelsen.se/dalarna

VILKET VERK! Bengt Erkers elva fotoböcker om fäbodar i Floda.