Lars-Olof skildrar ett svunnet småbruk

Han började med möss och fortsatte med människor. Lars-Olof Hallbergs starka bilder av ett försvinnande Sverige är en publiksuccé.

Många lämnar landsbygden och flyttar till staden – men samtidigt växer intresset för livet på landet, inte minst det gamla livet med närheten till djur och natur. Peter Gerdehags film Kokvinnorna på SVT sågs av 745 000 personer i julas!
Lars-Olof Hallberg har gett ut fyra fotoböcker i ämnet, som sålt i tiotusentals exemplar och människor vallfärdar till hans föreläsningar i bygdegårdar och Folkets hus.

– Det kom så mycket folk till ett ställe att ena halvan av publiken fikade medan den andra halvan lyssnade och sedan bytte de plats, berättar Lars-Olof Hallberg när vi träffas hemma i huset i Jät utanför Växjö.
Han kan ta på sig stövlarna och gå rakt ut i naturen. Precis som när han växte upp i Öjaby ett par mil härifrån med småbönder till grannar.

Tog kurser i naturkunskap
Tidigt blev Lars-Olof engagerad i Fältbiologerna och gick igenom alla möjliga ”grundkurser” i naturkunskap. Det blev att fånga möss, göra gnagarinventeringar och hjälpa havsörnen att överleva. Kameran fanns med och han tog många djur- och landskapsbilder. Men sedan dök människorna upp.
– När jag fotograferade hände det att folk kom ut från gårdarna och undrade om jag var något slags kontrollant, säger Lars-Olof och skrattar. Och så

började vi prata.
Det var någonstans här det verkligen tog fart, Lars-Olof Hallbergs intresse för det gamla lantbruket och småbrukarnas gedigna kunskaper och syn på livet.
Bokprojekten bygger på tålamod och förtroende och kan sträcka sig över 8–10 år och 50 besök på gården. Lars-Olof ”bor in sig” i miljön och lär varsamt känna människorna han skildrar i text och bild.
Han ser dem inte som ”original” utan kompetenta odlare med ovärderlig kunskap om djur och natur.
– Jag har lärt mig att handmjölka och köra med häst, säger han, och att sitta på utedasset i 25 minusgrader.
Efter en yrkeskarriär inom livsmedelsindustrin jobbar Lars-Olof sedan 1998 på heltid med sina dokumentärer. Syskonparet Stig och Berit Aronsson på Tämmesboda gjorde han känt och älskat i hela Sverige. Hur det gick för dem och några andra profiler i Lars-Olof Hallbergs böcker kan ni läsa vid bilderna här intill.

Okomplicerad bild av livet
Vad är det med dessa människor som fascinerar dig och oss?
– De lever och arbetar i naturens egen rytm och bekymrar sig inte för allt

möjligt. Regnar det så regnar det och då kan en viss syssla inte utföras. Då gör man något annat. De sover gott, nöjda med sin dag.
– En insikt som förenar dem är att ”vi ska alla dö, det är det enda vi vet”. Synen på liv och död är okomplicerad, de är vana vid långa avstånd och har sett sina föräldrar ligga i hemsnickrade kistor innan de kom i jorden, säger Lars-Olof.
– Gården i Lillhärjåbygget, som jag skildrar i en bok, ligger en mil från bilvägens slut, säger Lars-Olof. Kaffe, salt och andra stapelvaror handlar man bara en gång om året.
Vad kan vi andra lära oss?
– Förmågan att använda resurserna maximalt. Några timmar efter slakten i Lillhärjåbygget åt vi blodpannkaka och den knaperstekta kosvansen smakade jättebra. Allt i odlingskedjan sköts smart. Det är en kunskap värd att bevara när klimathotet tvingar oss att dra ner på olja och tunga maskiner.
Skulle du själv vilja bo på en enslig gård i väglöst land?
– Jag gillar kontrasterna, det är fantastiskt att sova nära eldstaden i ett

Eva Eriksson vispar blod till blodpannkaka efter slakten. Eva driver Lillhärjåbygget tillsammans med sin syster Ann efter mamma Karins död. (Ur Gården på fjället.)

hus som byggdes 1641, men också att komma hem och krypa ner i sin mjuka säng.
Lars-Olof Hallberg är högaktuell med en ny bok som handlar om de utdöende fjällägenheterna, de i dag endast 40 statligt ägda arrendejordbruk som finns kvar i fjällvärlden. Här fick fotografen kombinera sitt intresse för hotat småbruk med sin passion för fjällvandring.
Har du aldrig gått vilse?
– Jag har alltid en vanlig kompass med mig på vandring och några verktyg så att jag kan göra upp eld. En gammal insikt värd att bevara den också, tro inte att det går att ringa från mobilen om du går vilse i väglöst land, säger Lars-Olof Hallberg och ler åt dagens övertro på tekniken.