Lyckliga familjen. Eskil och Susanne visar stolt upp sin lille son Axel utanför den småländska fädernesgården.

Hemma hos landsbygdsministern Eskil Erlandsson

Artiklar ur tidningen | Ur nummer: 37/12
Johan Sjöblom

Han är inte helt nöjd, Axel. Solen är för stark. Sex veckor och redan börjar klaga på vädret. Jojo, men så är han också fjärde generationen på bondgården i Stackarp i Småland.
Det är här landsbygdsministern Eskil Erlandsson har växt upp och det är här han fortfarande bor, åtminstone tre veckoslut av fyra. Nu också med sin fru Susanne Adlercreutz och deras lilla Axel.
– Nu har vi ett helt nytt liv att ta hand om. Det är fantastiskt. Underbart, säger den nyblivna pappan.
Axel vaggas lugnt och tryggt i mamma Susannes famn. Pappa Eskil tar fram TV-kannan och häller upp kaffe och i köket lägger farmor Inga upp hembakta sockerkransar, kokostoppar och äppelkakor på ett silverfat.

Mossan, brossan och jag
Det är så långt bort från EU-parlament, mediadrev, budgetförhandlingar och riksdagsdebatter som du kan komma.
Utanför går 25 avelshästar av rasen new forest. Stuteriet och gården drivs av ”mossan, brossan och jag. Men i ärlighetens namn är det mest brossan Håkan som sköter gården”, som Eskil sa när han sommarpratade i P1 några veckor tidigare.
– Efter det programmet har jag fått de flesta och bästa kommentarerna. Jag har aldrig fått så många handskrivna brev och mejl tidigare.
Då har han ändå varit politiker i hela sitt vuxna liv.
1976 blev han invald i kommunfullmäktige. 1983, som 26-åring, blev han kommunalråd i Ljungby. Frågan kom veckan efter att hans pappa begravdes.
– Det var en oerhört tuff tid känslomässigt, erkänner Eskil.
Elva år senare, 1994, blev han riksdagsledamot och när Alliansen vann valet blev han minister för Jordbruksdepartementet som för två år sedan bytte namn till Landsbygdsdepartementet, ett skifte som Eskil är nöjd med. Ända sedan grundskolan har han slagits för landsbygden.
– Då undrade vi varför stadsungarna fick gå i simskola i uppvärmda bassänger medan vi på landet knappt fick gå i simskola alls.
Var du en ledartyp i skolan?
– Nej, ja, äh, ibland var det jag som fick ta snacket med rektorn om någon kompis hade hamnat i trubbel, säger han, tittar ner i bordet och fingrar lite nervöst på kaffekoppen.
Hur kom det sig att en blyg bondgrabb blev minister?
– Ja, det ska du inte fråga mig om egentligen. Jag gick med i Centerns ungdomsförening här i Annerstad och till en början handlade det inte om politik. Det var moppemekar-kurser, logdanser och en massa skoj. Sedan började funderingarna på hur vi kunde påverka vår vardag. Varför fick inte vi mellanmål som hade så långt till skolan till exempel?

Visst kan det bli fler barn
På den vägen är det men trots en framgångsrik politisk karriär har han aldrig haft planer på att flytta hemifrån.
Det är här, på Mellangården, hans farfar en gång slog rot . Det är här han har växt upp och kanske är det här som sonen Axel en dag tar över. Eller Axels eventuella syskon. För visst kan det bli fler barn i familjen.
– Både jag och Eskil har syskon och uppskattar det. Men det gäller ju att ha tur också, säger Susanne.
Susanne, hur är det att flytta in här?
– Bra. Jag är själv uppväxt på en prästgård utanför Vallentuna så det känns nästan som att komma hem. Och det är mycket goda bullar och kakor.
Får ni sova på nätterna?
– Ja, jag brukar höra att han pratar lite småländska ibland men det är inget problem, säger Eskil.
– Det är helt otroligt. Axel kan skrika hur högt som helst men du bara snarkar. Det kan vara lite frustrerande, säger Susanne.
Eskil, ska du vara pappaledig?
– I mitt ämbete kan jag inte vara det.
Var ska Axel gå i dagis någonstans – Småland eller Stockholm?
– Eftersom vi har våra veckliga gärningar i Stockholm så blir det där. Vi har inte ställt honom i dagiskö än men det ska nog ordna sig. Det finns ju lagar och förordningar om det också, säger Eskil.
Lille Axel ligger på mammas axel och spanar ut över det småländska landskapet. Han ser ut att njuta, trots den starka solen. 

18-årige Rodlease Dancing Gold är en av de 25 avelshingstarna på Stackarp stuteri som drivs av Eskil, Eskils mamma Inga och bror Håkan.

Här på Mellangården har Eskil växt upp och tillbringar nu tre av fyra veckoslut.

Lilla Axel vilar tryggt hos mamma Susanne Adlercreutz och pappa Eskil Erlandsson.