Barn är olika

En del gråter och gnäller mycket, andra gör det nästan aldrig. En del är oftast på bra humör, andra är nästan jämt missnöjda. En del rör sig mycket, andra är mer stillsamma. En del har regelbundna mat- och sovvanor, andra både äter och sover lite när som helst.

Min två barn var väldigt olika som små och jag har under de här 25 graviditetsveckorna funderat en hel del över vad för slags barn jag ska få nu. Den här gången med en annan pappa.

Jag har alltid inbillat mig att killar är mer krävande. Det är naturligtvis bara fånigt att tro att det är så men jag baserar min teori på olikheterna mellan mina barn och barn som jag känner. Därför fick jag för mig att jag behöver ladda och rusta mig för sömnlösa nätter och högt tempo om vi får en pojke och att jag kan pusta ut och förvänta mig lugnare dagar om vi får en flicka.

Enligt ultraljudet så väntar jag och Roger en flicka och med tanke på den aktivitet som råder där inne i magen så lär jag få äta upp att jag varit så fördomsfull och hävdat att flickor är lugna …

När min son Simon var liten så ammade jag varje timme under de tre första månaderna, han sov bara korta stunder på dagarna och han ville alltid vara med. Överallt. Jag blev urlakad och frustrerad.

Min dotter Olivia sov massor, var så nöjd, åt allt utan problem och gav mig tid att både vila och hinna med att sköta hemmet.

Båda var lika underbara på sitt sätt.

Jag har precis läst artikel om extroverta och introverta personlighetsdrag hos bebisar. De extroverta är utåtriktade och svårare att tillfredsställa som bebisar medan de introverta är mer nöjda. Temperamentet kan man ana redan när de ligger i magen.