Söt, eller hur! Den här dvärgfladdermusen har just räddats ur en vattentunna. När den sedan hade torkat och putsat vingarna flög den iväg!

Söt, eller hur! Den här dvärgfladdermusen har just räddats ur en vattentunna. När den sedan hade torkat och putsat vingarna flög den iväg!

Dvärgfladdermusen – obegripligt liten

av håkan steen | foto håkan steen
Dvärgfladdermus (Pipistrellus pygmaeus)

Europas minsta fladdermus finns hos oss upp till Dalälven ungefär. Sällsynt har den påträffats ända uppe i Ångermanland. När den som är klenast, alltså ungefär nu när övervintringen är över, väger den inte mycket mer än tre gram. Det är närmast ofattbart att ett däggdjur kan väga så litet, särskilt med tanke på att det även ingår vingar i paketet.

När insekter börjar fara omkring i luften är det läge för fladdermössen att vakna. I södra tredjedelen av landet brukar detta inträffa i april. De äter inget annat än insekter, men det kan i gengäld bli ganska många. Forskare har kommit fram till att en enda fladdermusindivid kan sätta i sig 7 000 myggor på en natt.

Den lilla krabaten på bilden har Lands reporter själv varit med om att rädda. Den hade trillat ner i en regnvattentunna och sprattlade hjälplöst. Efter att ha fått klättra upp på en plankbit och placerats i skuggan i ett gammalt äppelträd, återhämtade den sig och flög efter någon timme in i skogens dunkel. Lycka!

Honom ska jag ha! Eller henne ska jag ha? Vem har valt vem egentligen? Vi får  hoppas att intresset är ömsesidigt.

Vanliga padda – här är det hon som bär honom över tröskeln

En klassisk äktenskapsbild är att mannen bär kvinnan över tröskeln. I paddornas värld är det tvärtom. När de bestämt sig för varandra klättrar hanen upp på honans rygg och låter henne släpa honom till vattnet där de ska föra släktet vidare.

En med vita fläckar och en utan. Men bägge är snokar.

Snoken – har inte alltid vita fläckar

Öby kulle utanför Örebro är ett bra ställe för orm, och för den som gillar att titta på orm. Här övervintrar hundratals ormar och när vårsolen gassar kommer de fram och visar sig. Många av dem är snokar - både med och utan vita nackfläckar.

Just den här valen fotograferades i Västindien, men de vandrar så långt att det skulle kunna vara den som övervintrat hos oss.

Knölvalen – har den gått och blivit svensk?

Knölvalen simmar hela världen kring, och finns ända från Arktis till Antarktis. Nu verkar en knölval har tillbringat hela vintern i lilla Östersjön och trivs alldeles utmärkt. Ska vi rentav kunna kalla knölval för en svensk art?

Större hackspetten är vår vanligaste spett. Fler än 200 000 par häckar i landet.

Större hackspetten – trummis med stötdämpare

Större hackspetten är vår klart vanligaste hackspett och den trummar för fullt nu på våren, över hela landet där det finns träd. Den som är duktig kan höra skillnad på de olika arternas trumningar. Den större hackspettens variant är kort och intensiv.

Skogsduvan är något mindre än ringduvan och saknar den vita markeringen på halsen.

Skogsduvan – tjatar på dig att komma hit

Skogsduvan minskade betydligt i slutet av förra århundradet, men tycks ha kommit tillbaka något på senare år. Den ropar ihärdigt "kom-då, kom-då, kom-då" och lär du dig den ramsan kan du alltid känna igen skogsduvan på lätet.