LYCKLIGA. Kristian var nära döden – men Eva räddade honom med hjärt-lungräddning.

LYCKLIGA. Kristian var nära döden – men Eva räddade honom med hjärt-lungräddning.

Eva Stenström blev Årets hjärt-lungräddare: ”Min envishet räddade livet på Kristian”

Av Hasse Gänger | Foto Hasse Gänger
Plötsligt slutade hennes man att andas. Eva Stenström insåg att hans hjärta hade stannat. Som tur var hade hon precis gått en kurs i hjärt- och lungräddning. Kristian överlevde, men fick hjärnskador.

Det var en helt vanlig vardagskväll. Kristian Dabovic och Eva Stenström satt hemma i TV-soffan. Kristian sjönk ihop i ena hörnet. Snart märkte Eva att han snarkade utan inandning. Hon lutade sig över Kristian och såg att han var alldeles blå och förvrängd i ansiktet. Panik!

– Först trodde jag att det var en stroke. Men så blev han allt blåare och då började jag genast med hjärt- och lungräddning. Adrenalinet slog till och jag blev väldigt fokuserad och jobbade på hela tiden. Jag visste att det var viktigt om Kristian skulle ha en chans att överleva. Samtidigt skrek jag som en tok när jag kom fram till larmcentralen: ”Hjälp, han dör! Han dör!”

Väldigt nära döden

Eva Stenström tittar på sin man och får en lika kärleksfull blick tillbaka. Vi dricker kaffe vid matsalsbordet i parets villa i Svärtinge en mil nordost om Norrköping. Det har gått ett år sedan dramat då Kristian var en hårsmån från att dö.

Först efter drygt 15 minuter kom ambulansen. Eva mindes vad hon lärt sig på personalutbildningen på jobbet. Hon gjorde kompressioner på hans bröstben, för att få igång hjärtat. SOS-hjälpen i telefonen sa till henne att inte göra inblåsningar med luft eftersom det gurglade i Kristians bröst.

– Jag skrek flera gånger i luren: ”Jag orkar inte längre! När kommer ambulansen!?” Jag visste inte om Kristian var död eller levde. Men jag förstod att det var viktigt att jag jobbade vidare tills hjälpen kom.

Ingen dödsångest

När ambulansmännen dök upp var Kristian illa ute. Hjärtstartaren användes tre gånger innan han kunde transporteras till sjukhus. Läkaringreppet var akut och både pacemaker (pulsgenerator) och defibrillator (hjärtstartare) opererades in. Apparaterna reagerar om hjärtat beter sig onormalt.

– Defibrillatorn gör mig lugn och ger en trygghet så att jag vågar göra saker på egen hand. Jag har faktiskt inte haft någon dödsångest som jag vet att många i samma situation kan ha. Defibrillatorn ger inga garantier, men jag har lärt mig att förlita mig på den ska hjälpa mig om något skulle hända igen, säger Kristian som fortfarande inte fått någon förklaring till varför hans hjärta plötsligt stannade:

– Läkarna har inget svar. Mitt hjärta är helt friskt och jag har inget ärftligt. Det är inte så jättekul att råka ut för en sådan här sak när man är så ung som jag är…

Svårt med minnet

Till saken hör också att Kristians hjärna fick syrebrist på en rad ställen. Han är diagnostiserad med hjärntrötthet. Har svårt med koncentrationen, problem med att hitta tankar, orkar inte med vanliga sysslor utan att behöva lång vila efteråt.

– Jag kommer nog aldrig att bli som förr. Men nu har jag landat i att jag är sjuk och att jag får vara det. Jag har bland annat jättesvårt med minnet och måste skriva ner allt jag ska göra för att komma ihåg. Målet är att komma tillbaka till den människa jag var tidigare, men det finns inga garantier för att det kan bli så.

Uppriven vardag

De första fem månaderna efter Kristians hjärtstopp var Eva hemma från jobbet som kundansvarig på Returpark i Norrköping. Kristian behövde hjälp dygnet runt. Omställningen till en helt annorlunda liv var omtumlande. Den trygga vardagen hade rivits upp.

– I dag är händelsen rätt långt borta. För efteråt har det varit så mycket annat att fokusera på så att vi kan fungera som en familj och kanske hade jag inte orkat om jag inte hade älskat Kristian så mycket som jag gör. Jag har fortfarande perioder när minnesbilder kommer tillbaka, och då går jag ner mig lite. Jag ser mig själv arbeta med att rädda livet på Kristian och andra saker. Vår dotter Klara har inte heller mått så bra av det som hänt hennes pappa, säger Eva och kramar sin mans högerhand.

– Tricket är att vi skrattar mycket mitt i allvaret. Utan humorn skulle vi gå under. Vi kan vara arga på varandra och ändå le åt det. Men det var tufft i höstas när Kristian arbetstränade för tidigt på jobbet på Siemens. Det gick inte eftersom så många delar i hjärnan är skadade och behöver tränas upp. Då blev Kristian riktigt ledsen för första gången. Nu får vi avvakta och se vad Hjärnskadeteamet på sjukhuset kommer fram till.

Stolt pristagare

För insatsen som räddade livet på hennes man utsågs Eva Stenström till Årets hjärt-lungräddare 2014 av Riksförbundet HjärtLung. Hon föreslogs av Kristian.

– Att Kristian nominerade mig är större än att jag fick priset. Jag är jättestolt och vill gärna att så många som möjligt lär sig hjärt-lungrädda. För jag vet ju verkligen att det faktiskt kan rädda liv. Om jag inte lärt mig innan hade jag kanske inte ens vågat agera, säger Eva och berättar att hon och Kristian är lyckliga även i sitt nya liv

– Även om vi har det jättetufft och kämpar på varje dag är vi lyckliga för att vi har varandra. Vi gör samma resa men kämpar på olika sätt och är glada för det lilla. Det låter kanske lite präktigt, men varje dag är verkligen en gåva.

Svårt med känslorna

Kristian nickar medhållande. Han är med när det talas om känslor, men har svårt att hitta sina egna. Även det en följd av syrebristen i hjärnan.

– Allting är mittemellan hela tiden. Jag blir aldrig superglad, och heller aldrig jättesur. För att mer förstå vad jag känner och varför jag upplever saker på ett visst sätt får jag psykologhjälp och det blir bättre och bättre, säger Kristian.

– Än så länge är mycket som bortblåst och på många sätt känner jag inte igen mig själv. Jag måste exempelvis påminna mig om att jag ska krama Eva i stället för att det kommer spontant. Jag längtar till att kunna känna att någonting kommer naturligt igen.

Tackar envisheten

Det gastkramande dramat för ett år sedan har gjort Eva mer övertygad om att människan är starkare än den tror om situationen kräver det. Eva klämmer sig på överarmarna och säger:

– Mina muskler är inte speciellt stora, men ändå orkade jag hålla liv i Kristian innan räddningen kom. Om jag inte hade varit så fokuserad och envis kanske han inte hade klarat sig.

Har dotter och hund

Namn: Eva Stenström och Kristian Dabovic.
Ålder: 38 respektive 31.
Bor: I Svärtinge en mil nordväst om Norrköping.
Familj: Dottern Clara, 9. Labradorhunden Andy månader. 

10 000 drabbas varje år – lär dig hjärt-lungrädda!

• Hjärt- och lungräddning (HLR) är en första hjälpen-behandling som ges till personer som inte andas till följd av hjärtstillestånd.
• I Sveriges drabbas varje år cirka 10 000 människor av plötsligt hjärtstopp. Ungefär 500 av dem överlever efter att ha fått hjärt-lungräddning. Personer som överlever HLR riskerar att drabbas av krossade revben, punkterad lunga och även hjärnskador
• Kurser i hjärt-lungräddning genomförs av en rad organisationer, bland andra Hjärtstartarna (www. hjartstartarna. se), Röda Korset (www. redkross. se), Första Hjälpen (www. forstahjalpen. se) och Riksförbundet HjärtLung (www. hjart-lung. se).