Hur det gick med: Hallonen

Skillnadens Trädgård

Hallonen håller på att grävas upp, hösten 2014.

Jag är så evinnerligt trött på hallon. Många kraftuttryck har passerat sedan jag planterade dem här under hösten 2011. Nu är de flyttade, men jag kommer att leva med konsekvenserna av beslutet att odla hallon i köksträdgården i många år framöver. Jag önskar så att någon sagt till mig att det var rent ut sagt korkat att sätta hallon i grönsaksodlingen. Gör inte samma misstag du. Och har du redan gjort det – gräv upp innan de hinner breda ut sig.

Varje år går jag helt bananas över skörden. Bären är urläckra och välbehövliga. Jag sköter hallonen som vore de små bebisar och blir rikligt belönad. De ger så fina bär. Men plantor som trivs är väldigt livskraftiga och det har jag fått erfara.

I köksträdgården har det alltså stått ett tjugotal plantor som en avgränsning mellan grönsaksbäddar och kohage. En gång mellan hallon och grönsaker trodde jag i min enfald skulle hindra hallonen från att sprida sig.

Icke.

Den fina, täckodlade, luckra jorden på andra sidan gången var mumma för hallonen. De sökte sig dit och flera meter in i bäddarna. Här var det lätt att breda ut sig, det fanns gott om plats och näring, så varför låta bli. Alltså har jag kraftiga hallonrötter i intilliggande bäddar och förstås också i den långa bädd där hallonen tidigare stod.

Sara gräver

Jag gräver ur bäddarna där hallonen tidigare stått. En meter tar ungefär en timme att gräva, jag gör ett pass per dag.

Under hösten och vårvintern har jag grävt ur där hallonen stod innan flytten. Jag har dubbelgrävt och rensat bort varenda liten hallonrot jag kunnat hitt. Det är mycket svårt. Den minsta lilla rottråd bär på möjligheten att skjuta ett minimalt hallonskott som sedan växer sig stort. Och de är överallt. Efter flera säsonger med täckodling av hallonen är jorden fantastisk, men jag kommer inte att kunna odla någonting här som är flerårigt på länge. Varje år i flera år framöver kommer jag att behöva gräva ur bäddarna för att bli kvitt hallonen. I höst kommer jag att behöva lyfta bort duken över gångarna för att få bort så mycket rötter som möjligt. Och sen kommer jag att behöva gräva igenom bäddarna intill. Hallonen som spridit sig ut i kohagen kommer att fortsätta vara ett gissel och sprida sig in i landet igen.

Hallonskott

Minsta lilla hallonrot sätter nya skott som kommer att växa sig stora så småningom.

Odlingsbädd

Den långa bädden blir fin att odla grönsaker i kommande år, men måste varje år grävas ur för att få bort hallonen.

Nåväl. Nu är det som det är. Jag har en drygt tio meter lång bädd i underbart söderläge som är det första en ser av trädgården från grusvägen nedåt byn. Den kommer att vara välgrävd och lucker som sjutton under kommande år och rymma hur mycket grönsaker som helst.

Hallon

Hallonen är flyttade och växer i en sned och vind ställning enligt en princip jag ska berätta mer om i kommande inlägg.

Hallonen? Jo, de är flyttade och står mitt i gräsmattan på andra sidan av trädgårdens framsida. Säkert kommer de att vålla mig lika mycket bekymmer där, men istället för grönsaksbäddarna titta upp i perennlanden. Fördelen är att vi kan klippa runt bädden med gräsklippare och på så sätt minska arbetet något. Flytten innebar dock inte att hallonplantorna blev färre. Istället passade jag förstås på att dela plantor och föröka, samt göra en hel bädd med bara hösthallon. Jag älskar hallon – bara de håller sig ifrån grönsaksbäddarna.
/Sara Bäckmo

Etiketter: bär, hallon, odling