Klart det går att bekämpa ovanan att äta socker

Före graviditeten så höll jag en ganska så ren kost. Inte slaviskt men jag har inga större problem att avstå socker eller välja bort raffinerade produkter. Det är egentligen ganska enkelt. Har man en gång upplevt skillnaden mellan att känna sig trött, svullen och långsam och pigg och stark så räcker det för att skapa tillräckligt med motivation i mitt huvud.

När gravidillamåendet smög sig på så var det snabb energi som hjälpte bäst och jag har svårt att hålla energin uppe mellan måltiderna om jag avstår den snabba energin.

Före träningen har jag laddat med en rostad macka, ibland med marmelad. Jag har till och med köpt en förpackning O’boy, en produkt som inte funnits i mitt hus under de senaste 7 åren, minst!

Men mentalt mår jag inte bra. Jag tänker att jag inte vill speeda upp min lilla bebis i magen och känslan efter en portion carbonara är visserligen mätt och nöjd men jag mår inte heller riktig bra.

Den här veckan har jag satsat på helt sockerfria frukostar för att se vad som händer. Jag har bytt ut rostat bröd med fil och fruktig müsli till:

Verum hälsofil

Osötat rågbröd med solrosfrön

Skinka

Avocado

Keso

Färska jordgubbar

Jag mår lite, lite illa innan nästan mål men det känns betydligt lättare att hantera illamåendet just nu. I går när jag kom till jobbet så tittade min kollega på mig och sa:

– Vad pigg du ser ut Helena!!

Yeah!

Det är så tydligt att socker kräver mer socker för att hålla uppe energin. Det blir en destruktiv spiral.

Dessutom så har träningen känts hur mycket bättre som helst i slutet av den här veckan. I torsdag 60 min preggostyrka och imorse 600 m frisim och sedan bastu!

Jag och magen försökte hålla en så stolt hållning som möjligt i simhallen idag.

Jag och magen försökte hålla en så stolt hållning som möjligt i simhallen idag.

Etiketter: