Peppriga rädisor och milda rädisor

Rädisa

Rädisa är jättegod att äta på frukostsmörgåsen. Här är sorten ”18 dagar”.

Rädisor är kul att odla. Smaken påverkas så mycket av hur de växer och vilken omvårdnad de får. Samma sak är det med majrovor.

Jag fick frågan om det finns sorter av rädisa som är mildare i smak än andra och vilka de är. Det finns säkert sorter med skillnad i smak, men i mitt tycke verkar de flesta smaka ungefär likadant. Rädisa alltså. En del är milda, medan andra så skarpa att det nästan svider på tungan och den skillnaden kan finnas inom en och samma sådd, från en och samma fröpåse.

Rädisor som fått lite vatten är pepprigare än de som vattnats rikligt. Med mer vatten i bädden suger växten åt sig mer och fylls upp av vatten som mildrar den peppriga upplevelsen. När bädden vattnas ofta växer också rädisan fortare än om den får stå och stampa bäst den kan i torrare jord.

Själv tycker jag att det är lättare att få riktigt fina och mjälla rädisor av de långa sorterna som finns. Om jag låter de runda sorterna stå kvar länge i jord och dessutom vattnar rikligt verkar de ha lättare för att spricka, medan de avlånga sorterna parerar det genom att växa både på längden och bredden. Därmed tycker jag att smaken blir jämnare i de avlånga sorterna, men det är bara en väldigt ovetenskaplig notering.

Rädisor anges ofta som en grönsak som är sådär lätt att odla. En riktig nybörjargrönsak. Men det går att misslyckas. Det gör jag varje år när balansen mellan varm växtplats och brist på ljus blir fel tidigt på säsongen och senare på sommaren när långa, ljusa dagar råkar sammanfalla med torra sommardagar då jag är för lat att vattna. Då blir roten en tanig liten sladdrig sak som i sin tur bär på enorm blast. Plantan tycker det är dags att satsa på blomning istället för rot.

Att odla rädisblast istället för små läckra uppsvällda rotknölar är visserligen en besvikelse men blir på något sätt en del av chansningen i min trädgård när det gäller att få fram mat både tidigt och sent på säsongen. Den sådder jag gamblar med och eventuellt inte får någon skörd på är ändå så få kronor som spills att jag ändå tycker chansningen är värd det. Det kunde ju gått….

Idag spöregnar det. Och jag har dragit av locken på alla lådor där rädisor står i olika stadier av tillväxt för att få så mycket vatten som möjligt på dem. Ju mildare desto godare tycker barnen. Och nu i början av maj gör jag mina sista sådder av de läckra smörgåsgrönsakerna. Senare under vår och sommar växer de dåligt. Det gäller att frossa medan tillfälle ges.
/Sara Bäckmo

Läs gärna:
Tre enkla sätt att så rädisa på
Nu är vi självförsörjande på grönt
Årets första riktiga skörd är gjord

Etiketter: odla, rädisa, skörd