Skapa kontakt med bebisen redan i magen

Jag köpte en mjukiskanin och blev helt sjukt känslosam. Jag vet inte exakt varför men kanske för att:

kanin3

Den påminde mig om när min dotter var liten för 100 år sedan. Min Olivia är go nu men någonstans har jag inte sörjt klart att mina fina har passerat ”jag-behöver-mamma-åldern”.

Det blev plötsligt så symboliskt att jag som packat undan gossedjur och lego och stuvat undan allt på vinden ska kastas tillbaka till ett liv som jag faktiskt lämnat åt historien.

Det blev väldigt mycket lättare att föreställa sig små, små armar runt den mjuka, söta lilla kaninen. Myrans armar.

Jösses, nu närmar det sig! Bebisen i magen börjar ta plats här hemma med diverse pinaler.

Påsken har varit vilsam. Så oerhört vilsam att jag knappt har något att berätta om. Jag har såklart ätit en del påskmat, träffat lite släkt men i övrigt har jag sovit middag och promenerat ute. Jag har känt mig en smula nedstämd. Innåtvänd. Men så får det vara. Jag vet att det går över.

Sova först och träna/röra på sig sedan = vinnande koncept. Var helt hög av lycka efter 40 min på crosstrainern med ganska bra fart. Det kändes helt ok att pressa upp pulsen lite mer än vanligt.

Kvällarna har jag ägnat åt soffan med kvalitetstid med Myran. Med ostressad mjuk mage som slipper sammandragningar så får Myran och jag hundra gånger bättre kontakt. Stryker jag med handen så känner jag tydligt hennes lilla kropp där inne. Hon buffar, spjärnar, hickar och sparkar.

Dessutom är skogen magisk så här års. Fåglarna är högljudda. Mellan träden skimrar det blått av blåsippor och solen har gått om plats att tränga ned mellan de fortfarande kala grenarna. Jag fullkomligt älskar det!!

Skogen kryllade av löpare på alla nivåer.

Skogen kryllade av löpare på alla nivåer.

Jag behöver skog. Jag behöver ha mina stunder där jag njuter av enkla men vackra saker i min omgivning, då tankar jag energi.

Någon har lämnat en tomte längs stigen i skogen.

Någon har lämnat en tomte längs stigen i skogen.

Nu är jag i vecka 29. Det klassas helt klart som höggravid.

Etiketter: fosterrörelser