Vattnet har gått – förlossningsberättelse del 1

– Vad smidigt det här gick älskling. Fyra krystvärkar, två skrik i masken och sedan var hon ute.

Roger kramar mig hårt, strör hela ansikten fullt av pussar och skrattar.

Smidigt?!!????

Ja jävlar.

Jag gjorde det!

Myran ligger någonstans vid mina lår och blir kontrollerad av barnmorskan medan Roger och undersköterskan försöker trassla mig ur behån.

– Vet du hur man får upp den här, frågar sköterskan och rycker i banden.

Jag känner mig som en trasdocka. Helt lealös och tankarna flyger runt i huvudet och jag försöker snabbt komma i kapp och förstå vad som hänt.

Hon är här.

Myran är ute.

Vilken sekund som helst så får jag se henne. Min dotter. Rogers och mitt barn. Mår hon bra?

Hon skriker.

Smärtan är borta.

Hur trasig är jag nu?

Oj! Det gick att föda barn igen.

Men jag gick nog sönder – rejält. Jag krystande nog ut alla tarmar i samma veva som barnet. Jag kommer aldrig mer kunna fungera normalt där nere.

Och så plötsligt ligger hon där på mitt bröst. Hon ser blå ut och är helt nersmord med fosterfett. Den lilla kroppen är varm, skriker och rör sig.

Jag lägger armarna om henne, sluter ögonen och jublar inombords.

Mitt barn. Det är ett barn och som ser ut att ha allt på plats. Och hon skriker med full kraft.

Jag gråter inte men jag tror att Roger gör det. Jag kan nog inte riktigt förstå vad som hänt. Jag är bara så sjukt nöjd.

Hon är här och förlossningen är över och nu börjar resten. Livet som mamma till Myran.

Nu är det dags!

Nu är det dags!

Den 15 juni hade vi tid bokad för förlossning och att-att-göra-listan innan utsatt datum var gigantisk.

Datum för beräknad förlossning var den 25 juni så det var ingen av oss, förutom svärmor, som trodde att hon skulle komma tidigare. I synnerhet inte jag som har två igångsättningar bakom mig, en i vecka 42 1995 och en i vecka 40+1 1999.

Men jag har skojat en hel del att jag skulle vilja uppleva dramatiken att vattnet går, så där som på film, och jag måste ringa Roger och upphetsat meddela:

– Nu är det dags!

Och ungefär så blev det.

Vattnet gick helt olägligt den 6 juni på ICA mitt i Täby Centrum. Mitt under lördags-middags-shoppingen och mitt bland allt folk.

Jag var på väg mott kassorna för att betala helgens lyxiga middag, tjocka skivor entrecote av extra prima svenskt kött från Gotland, när jag kände hur det sipprade varm vätska i trosorna. Först lite, sen lite mer och sedan … vad sjutton!! Har jag blivit helt inkontinent nu eller? Åh nej! Det kommer ju massor och det gåååår inte att kniiiipa!!

Hjälp jag kissar på mig!

Det blev lite tumult där en stund på ICA. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Roger blev glad och fick ett tydligt adrenalinpåslag och den blivande storebrodern som stirrade på mina genomblöta byxor blev nog lite förskräckt.

Vi betalade det där köttet. Jag ville att barnen skulle få juste middag och vad sjutton, struntsamma att det var dyrt kött, då ökar åtminstone chansen att det skulle smaka okej när de måste laga själva.

Sedan la jag en platspåse på bilsätet och körde hem, tog en snabb dusch och med bultande hjärta och en aningen förvirrad irrade jag runt i sovrummet och försökte få ihop den där förbaskade förlossningsväskan som skulle packats för länge sedan. Som tur var hjälpte min dotter mig och såg till att jag fick med både deo, hårborste, tofs och Ironmanstrumpor som skulle ge mig extra kraft.

Sedan vinkade jag och Roger hej då till våra barn, hoppade in i bilen och började rulla mott förlossningen i Huddinge.