Viktiga anknytninggsprocessen

Vecka 30! Nu börjar nedräkningen på allvar.

Bara 10 veckor kvar och jag mår bättre än på mycket länge samtidigt som jag är väldigt trött vissa dagar.

Vecka 30.

Vecka 30.

Jag mår inte illa. Jag känner mig lättare och inte så svullen efter att ha dragit ned ordentligt på sockerintaget och pastaportionerna.

Träningen känns mycket lättare. Jag tar det försiktigt men pulsen rusar inte lika lätt och jag orkar hålla bra tempo på crosstrainern.

Oftast blir det 30 min i intervallform varvat med de styrkeövningar som känns bra.

Resultatet är energipåslag och glädje.

Det går lättare att jobba och jag sover hårdare på natten och slipper vakna 100 gånger.

Fredagkvällen ägnande jag åt Let’s dance och kommunikation med lillbus i magen.

Jag känner så påtagligt att Myran är med oss och jag konstaterar att det förmodligen beror på att jag kommit långt med anknytningsprocessen redan nu.

När jag väntade mina två andra barn gissar jag att jag var så ung och upptagen med en massa annat som hände i livet. Jag minns inte att jag var så medveten om barnet i magen som jag är nu.

Jag ligger där i soffan och följer rörelserna där inne i magen. De är mycket mer spännande än Let’s dance på tv. Ligger jag platt på rygg ser jag konturerna av hennes kropp. Jag undrar vad hon tänker när jag smeker henne med lätt hand.

Är hon tillräckligt skyddad där inne, funderar jag.  Jag ser henne ju så tydligt.

Etiketter: